Ruotsinsuomalainen koulu

Lyhyt katsaus syntyhistoriaan

Suomenkielen asema ja suomenkielellä tapahtuva opetus Ruotsin koululaitoksessa on askarruttanut ruotsinsuomalaisia jo yli kolme vuosikymmentä. Se on aiheuttanut monia konflikteja Ruotsin yhteiskunnan ia ruotsinsuomalaisten valillä ja se on mobilisoinut ruotsinsuomalaisia. Ajatus omista kouluista on ollut ainakin kouluaktivistien keskusteluissa mukana jo 70-luvun puolivälistä lähtien. Ajatus konkretisoitui hankkeeksi Haningessa ja Tukholmassa kymmenen vuotta sitten Artturi Similä-koulun nimellä. Hanke ei saanut taakseen ruotsinsuomalaisten järjestöjä ja viranomaisten suhtautuminen oli myös kielteinen hankkeeseen. Hankkeen aktivistien into lopahti, parin vuoden yrittämisen jälkeen ja koko hanke lopahti.

Ruotsinsuomalaisten keskusliitto teki liittokokouksessaan 1987 Eskilstunassa koulutusta koskevassa julkilausumassa kannanoton koskien omia kouluja. Julkilausumassa todettiin että RSKL pyrkii aikaansaamaan omia kouluja. Päätös oli täysin yksimielinen. RSKL:n liittohallitus asetti työryhmän selvittämään edellytyksiä ja säädöksiä koskien oman koulun perustamista. Työryhmään kuuluivat Jouko Lahdenperä ja Markku Peura. Keväällä 1988 työryhmä jätti liittohallitukselle muistion, jossa selvitettiin Ruotsin valtion suhtautuminen erillisiin kouluihin ja ne lait ja säännökset, joiden puitteissa sellaisia kouluja voidaan perustaa. Työryhmä esitti, että ensimmäinen ruotsinsuomalaisten ”vapaa” koulu (fristående skola) perustettaisiin Tukholmaan ja että liittohallitus asettaisi uuden työryhmän valmistelemaan koulun perustamista. Liittohallitus asetti työryhmän johon kuuluivat Tarmo Ahonen, Seija Berglund, Meri Helena Forsberg, Jouko Lahdenperä, Pirkko Leporanta-Morley, Markku Peura ja Anna-Liisa Rönnqvist.

Joulukuussa 1988 työryhmä sai valmiiksi anomuksen Tukholman läänin koululautakunnalle. Tukholman läänin koululautakunnalta anottiin hyväksyntää Ruotsinsuomalaiselle vapaalle koululle lukuvuodesta 1989/90 lähtien. Anomus sisälsi alustavan tuntisuunnitelman, koulun kolmen ensimmäisen lukuvuoden talousarvion ja koulun päämieheksi perustettavan säätiön säännöt. Anomus lähetettiin joulukuussa 1988. Tukholman läänin koululautakunta lähetti anomuksen 10. helmikuuta edelleen Ruotsin hallituksen päätettäväksi ja motivoi päätöksensä seuraavasti: ”Emellertid finner nämnden att förslaget i sina grundtankar går utanför de ramar, om vilka beslut tidigare fattats och förslaget tillmäls av nämnden sådan skolpolitisk vikt att den inte är beredd att fatta beslut i ärendet”. Itse asiaan otti läänin koululautakunta kuitenkin puoltavan kannan. Ruotsin hallitus puolestaan lähetti anomuksen lausunnolle kouluylihallitukseen jolle annettiin vastausaikaa huhtikuun loppuun saakka. Koulu­yli­hallituksen vastaus on päivätty 10.4. ja kannanotto on muotoiltu selväsanaisesti-: ”..tillstyrker So förslaget om en fristående sverigefinsk skola som ett komplement till den undervisning som bedrivs i form av hemspråksklasser och försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning på högstadiet inom den allmänna grundskolan.”

RSKL:n edustajat kävivät toukokuun alussa vierailulla opetusministeriössä ja tapasivat Peter Honethin, jolle kouluhanketta selvitettiin. Honeth antoi ymmärtää, etta asiaa on selvitettävä myös kouluministerille, mutta että virkamiehet ministeriössä tekevät oman selvityksensä anomuksesta.

RSKL perusti koulun säätiön huhtikuussa 1989. Tällöin oli myös selvää, että koulua ei voida aloittaa syksyllä 1989 koska anomuksen käsittely oli edelleen kesken. Koulun säätiö piti perustavan kokouksen 8.6.1989. Säätiön puheenjohtajaksi valittiin professori Erling Wande ja varapuheenjohtajaksi pääsihteeri Sulo Huovinen. Säätiön kokous valitsi työryhmän, jolle annettiin tehtäväksi viedä kouluhanke päätökseen. Työryhmään valittiin Meri Helena Forsberg, Matti J. Korhonen, Jouko Lahdenperä, Markku Peura ja Laila Väisänen.

Jo keväällä 1989 oli Tukholman kunnan koululautakunnalle osoitettu anomus koskien koulutiloja. Kesän aikana anomusta ja kouluhanketta käytiin esittelemässä mm kouluasiain kunnanneuvos Beatrice Askille ja sosiaalidemokraattien koululautakuntaryhmälle. Elokuussa teki koululautakunta asiassa päätöksen joka oli puoltava. Kouluhallinnolle annettiin tehtäväksi etsiä sopivia tiloja ruotsinsuomalaiselle koululle. Sosiaalidemokraatit esittivät päätökseen eriävän mielipiteen.

Vasta lokakuussa 1989 pääsivät säätiön edustajat tapaamaan kouluministeri Perssonia. Ministeri teki lukuisia kysymyksiä koskien kouluhanketta. Hän lupasi, että päätös asiasta tehdään lähiaikoina, mutta ei ottanut kantaa hankkeeseen. Ruotsin hallitus teki 9.11.1989 päätöksen koskien ruotsinsuomalaisten koulua, joka lyhyesti ja ytimekkäästi oli, että anomus lähetetään takaisin Tukholman läänin koululautakunnan päätettäväksi, jolle asia lain mukaan myös kuuluu.

Tukholman läänin koululautakunta hyväksyi ruotsinsuomalaisen vapaan koulun helmikuun alussa 1990.

Markku Peura


Sverigefinska skolan i Stockholms 20-års historik

Av Johanna von Kræmer-Elmqvist i september 2010

Sverigefinska skolan i Stockholm har sedan starten 1990 utvecklats från den i Hammarbyhöjden belägna lilla familjära skolan med integrerat fritidshem med 11 elever och två anställda till en sverigefinsk institution centralt i Stockholm vid Fridhemsplan.

Från början var skolan som en liten byskola där alla kände alla. Föräldrarna hjälpte till med städning och som vikarier. Talkoo-anda rådde, föräldrarna målade väggar, byggde målarstafflier och annat som behövdes. När föräldrarna lämnade och hämtade barnen i skolan stannade de ofta kvar och tog en kopp kaffe och hjälpte vid behov till med olika göromål. Under de första åren fick barnen alltid hembakat bröd till mellanmålet på fritidshemmet. Till julavslutningarna kokades gröt, som serverades till hela skolan och föräldrarna. Till våravslutningarna serverades jordgubbstårta, alla klasser fick en egen med ljus på och eleverna blåste sig in i kommande årskurs på själva avslutningsdagen. Födelsedagar firades med en fest på våren för alla barn födda på våren och en fest på hösten för alla barn födda på hösten. Barn eller personal uppträdde. Föräldrarna bidrog med mat från olika kulturer. När skolan växte förändrades även traditionerna. Vi äter inte längre gröt på julavslutningen, utan barnen får något annat i stället. Till våravslutningen får barnen tårta eller glass. Numera ordnar 8:orna och deras föräldrar föräldrafika till jul- och våravslutningarna och samlar därmed pengar till klasskassan.

Under skolans första år ordnade föräldrarna en föräldrafest, för att föräldrarna skulle lära känna varandra. Denna tradition lever kvar som den traditionella höstfesten, som 1:ornas föräldrar ordnar varje år. Man samlar samtidigt in pengar till klasskassorna.

Sverigefinska skolan i Stockholm är idag en grundskola med åk F-9, integrerat fritidshem och särskoleverksamhet, omkring 320 elever och ett 40 tal anställda. Skolan hade en tillväxt med 100 % under 1991-1993 vilket orsakade ekonomiska utmaningar att överleva i en tid före friskolereformen 1992. De fristående skolor som fick tillstånd att starta före reformen, skulle lösa sin ekonomi utan stöd från svenska staten under de tre första åren, därefter beviljades statligt stöd. Sverigefinska skolan i Stockholm lovades, före start, stöd från finska staten för lärarlöner under dessa tre (3) år.

När skolan startades fanns intentionen att även starta både förskola och gymnasium. Organisationen mäktade inte med detta under den snabba tillväxten med utbyggnad med en klass underifrån varje år tills skolan blev en tvåparallellig F-9 skola. Dessutom startades 6-årsverksamhet, numera förskoleklass, 1993, samtidigt som skolan flyttade till Fridhemsplan. Att sätta igång den nya verksamheten och tvåspråkighetsarbetet krävde ansenliga arbetsinsatser, samtidigt som det var tuffa år rent ekonomiskt med den snabba tillväxten och därav följande stora årliga investeringar.

2007 kunde verksamheten kompletteras med förskola. Förskolan har visat sig vara en succé och idag finns det tre (3) förskoleavdelningar i skolbyggnaden; omkring 40 barn och åtta (8) anställda.

Skolan startades i en brytningstid, då de finska klasserna och förskoleavdelningarna började läggas ned i kommunerna. Sverigefinska riksförbundet, SFRF, utsåg en arbetsgrupp med sverigefinnar som under flera års tid arbetade för att starta en sverigefinsk skola. I december 1988 skickades en ansökan till Stockholms länsskolnämnd om tillstånd att få starta en fristående sverigefinsk skola fr.o.m. läsåret 1989-1990. I februari skickades ansökan därifrån vidare till regeringen för beslut med följande motivation: ”Emellertid finner nämnden att förslaget i sina grundtankar går utanför de ramar, om vilka beslut tidigare fattats och förslaget tillmäls av nämnden sådan skolpolitisk vikt att den inte är beredd att fatta beslut i ärendet.” Nämnden ställde sig däremot positiv till skolan i sig. Regeringen skickade i sin tur ansökan vidare till Skolöverstyrelsen för svar senast i slutet av april. Den 10 april 1989 kom följande svar: ”… tillstyrker SÖ förslaget om en fristående sverigefinsk skola som ett komplement till den undervisning som bedrivs i form av hemspråksklasser och försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning på högstadiet inom den allmänna grundskolan.” Därefter uppvaktades utbildningsministeriet och departementsråd Peter Honeth, som klargjorde att frågan skulle skickas vidare till skolministern och att ministeriet skulle göra en egen utredning av ärendet. Sverigefinska riksförbundet grundade under tiden skolans stiftelse i april 1989. I oktober 1989 fick stiftelsens företrädare ett möte med skolminister Göran Persson. I början av november gick frågan för beslut tillbaka till länsskolnämnden som i februari 1990 beviljade tillstånd för skolan att starta.

Före 1990 fanns det flera elever i finska hemspråksklasser och i försöksverksamhet i kommunala skolor i hela landet än det idag finns elever i de sverigefinska skolorna sammanlagt. De flesta finska klasserna finns idag i de sverigefinska, tvåspråkiga skolorna och flest i Sverigefinska skolan i Stockholm. Idag är efterfrågan på platser i de sverigefinska förskolorna stor, därför fattades beslut om att hösten 2010 starta en tredje förskoleavdelning i Sverigefinska skolan i Stockholm.

Skolan har genom åren fått mycket uppmärksamhet i media, både sverigefinsk media och media på riksnivå både i Finland och i Sverige, så som t ex filmen ”Världens bästa skola” i början av 1990-talet, när skolan ännu låg i Hammarbyhöjden. Dessutom får skolan årligen besök från olika institutioner i Finland.

Både svenska och finska politiker har besökt skolan. Skolminister Göran Persson besökte skolan under läsåret 1991-1992, då skolan hade 22 elever och 3-4 anställda. Han trodde inte att en så liten skola skulle överleva i det långa loppet. Eva Ahtisaari och Drottning Silvia besökte skolan 1994. Finlands president, Tarja Halonen besökte skolan under sitt första officiella besök i Sverige 2000. Under 2010 besökte Finlands statsminister, Mari Kiviniemi och Sveriges vice statsminister, Maud Olofsson skolan. Däremellan har flera finska ministrar besökt skolan, bl.a. statsminister Paavo Lipponen.

När skolan startade 1990 kom eleverna främst från finskspråkiga familjer och enstaka familjer med både finska och svenska eller något annat språk i familjen. Eleverna hade generellt mycket goda kunskaper i finska och varierade kunskaper i svenska. Genom årens lopp har elevunderlaget förändrats och utmaningarna för att nå tvåspråkighetsmålen har ökat. Skolans elever har idag generellt en betydligt starkare svenska, när de börjar i skolan. Det språkliga spannet är också större, allt från elever med mycket goda kunskaper i finska och inga eller nybörjarkunskaper i svenska, till elever med mycket goda kunskaper i svenska till inga eller nybörjarkunskaper i finska. Dessutom är många av eleverna trespråkiga. Det är en utmaning att anpassa verksamheten till det nuvarande elevunderlaget, så att alla elever i möjligaste mån – beroende på hur många år de hinner gå skolan – uppnår skolans tvåspråkighetsmål.

Som sverigefinsk skola har vi tillgång till två länders kulturer och skolerfarenheter och får därmed ett bredare perspektiv, när det gäller att ta vara på erfarenheter från skolvärlden både i Sverige och i Finland. Skolan är sedan några år med i ett nationellt projekt i matematik, och fick under läsåret 2009-2010 ett betydande bidrag för utveckling av matematikundervisningen på skolan. I projektet ingick bl.a. finländska föreläsningar i matematik och studiebesök i skolor i Finland. Det pågår ett fortsatt utvecklingsarbete inom matematikundervisningen, för att bl. a med hjälp av moderna lärverktyg så som t ex smartboards uppnå höga resultat.

I december 1999 ratificerade riksdagen Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Riksdagen erkände därmed finskan tillsammans med samiskan, tornedalsfinskan (meän kieli), jiddisch och romani chib som nationella minoritetsspråk. Av detta följer vissa språkliga rättigheter för sverigefinnarna i ett begränsat förvaltningsområde. Regeringen skrev inte under alla delar i ramkonventionen, man har bl.a. inte ratificerat skoldelen, vilket bl.a. innebär att minoritetsspråkslagstiftningen inte fick någon inverkan på skolfrågorna i de sverigefinska skolorna. För två år sedan gjordes en ändring som innebär att det endast behövs en elev, för att modersmålsundervisning i finska skall ges. Fr. om januari 2010 har dessutom förvaltningsområdet utvidgats att även gälla 18 kommuner i Mälardalen och därmed har rättigheterna att använda finska, även i skolsammanhang i större delar av landet än tidigare, utökats. Sverige har skrivit under den delen av lagstiftningen som gäller förskolan och med det utvidgade förvaltningsområdet kan man nu skönja en positiv inverkan på den finskspråkiga förskoleverksamheten. Den ökade efterfrågan på platser i förskolan är ett gott tecken. I förlängningen kan detta få en positiv effekt på skolan.

Vi ser med tillförsikt på skolans framtid.