Krisgruppens uppgift i en krissituation

1. Rektor sammankallar krisgruppen som gör en kartläggning av situationen. Det är viktigt att skolan skaffar sig bekräftelse på att den information den fått är riktig.

Vilka är drabbade?
– barn
– lärare/personal
– personer utanför skolan

Vad har hänt?
– olycka
– svår sjukdom
– mord/självmord
– annan händelse

Hur/var skedde det?
– i skolan
– utanför skolan
– vilka var omständigheterna

Vilken information har förmedlats – av vem?

Hur är situationen nu?

2. Övriga åtgärder

– Rektor samlar/informerar personalen.
– Rektor informerar massmedia och sköter alla mediekontakter samt övrig information till allmänheten.
– Krisgruppen bedömer om externa resurser behöver kallas in
– Om extra stöd behövs till personalen
– Planerar tillfällen för alla att prata om vad som hänt.

REKTOR SAMMANKALLAR KRISGRUPPEN SAMT BERÖRD A-LAGSLEDARE OCH ELEVENS ANSVARSLÄRARE

1. En kartläggning av situationen görs där man ställer frågorna: Vem har drabbats, vad har hänt, vem var med, när, hur? Vilken information har gått ut, hur är läget nu?

2. En kontaktperson utses som kommer att hålla kontakt med hemmet.

3. Gruppen gör en bedömning huruvida extra stöd ska kallas in. (Områdessekreterare, präst etc.) Och avgör vem som kallar.

4. Gruppen kommer överens om hur informationen till klasserna ska gå till. Det kommer att se olika ut i de olika klasserna eftersom deras förhållande till den olycksdrabbade eleven är olika. Handlar det om dödsfall eller en svår olycka kan man räkna med att alla elever är berörda och behöver få information och utrymme för samtal och reflektion. Här deltar krisgruppens medlemmar och ofta även det extra stödet man kallat in.

5. Information om vad som inträffat ska gå ut till alla elevers hem. Viktigt att informationen når klasskamraternas hem så fort som möjligt. Det kan ske genom brev man skickar med eleverna, i vissa fall kan det vara nödvändigt att ringa föräldrarna så att de har informationen innan deras barn/ungdomar kommit hem.

6. Krisgruppen samt de externt inkallade har kontinuerliga möten för att stämma av, hur är läget, hur går vi vidare, vem gör vad?

7. Ett tillfälle för information och återkoppling till samtliga inblandade personal.

Om elev råkar ut för allvarlig olycka/eventuellt dödsfall på icke skoltid informera någon i krisgruppen.
Krisgruppen kommer då att sammankallas och agera enligt ovanstående.

Samma förfaringssätt som ovan gäller vid tillbud där personal drabbats.

Att tänka på:

SKICKA INTE HEM ELEVERNA.

Om möjligt, genomför skoldagen ”som vanligt” men ge utrymme för sorg och samtal.

Iordningställ en plats för kondoleans.

Ge möjlighet till öppet hur på skolan eller i kyrkan, församlingshem eftermiddag kväll.

Var observant på reaktioner efteråt.

ETT BRA OMHÄNDERTAGANDE

Man ska veta att sorgearbetet är en normal och nödvändig process.

Man ska vara tillsammans med de sörjande – inte lösa deras problem.

Man ska lyssna till vad de sörjande berättar.

Man ska låta dem upprepa sig, gång på gång.

Man ska tala så lite som möjligt – och undvika varje försök till tröst som innebär ett förringande av förlusten.

Man ska acceptera att alla har sitt eget sätt att sörja – och att ingen sorg är riktig eller felaktig.

Ingen är tvungen att rättfärdiga sina känslor.

Man ska uppmuntra dem som har en gemensam sorg att dela den med varandra om de kan.

Man ska inte hindra någon från att uttrycka skuldkänslor eller vrede om de behöver det.

Man ska ge barn tillfälle att delta i sorgeprocessen tillsamman med de vuxna.

Man ska inte låta ett avvisande hindra en från att återkomma med nya erbjudanden om hjälp.

Det krävs inga övermänniskor för att följa dessa punkter, endast medmänniskor.

Bilaga till handlingsplan vid hot, hot om våld